Vikten i fokus - Jag, en michelingubbe!

Jag har skrivit väldigt många inlägg på slutet om hur jag tänker kring träning och har jag ska träna. En annan aspekt för att må bra och utvecklas som cyklist är att äta hälsosamt och inte bära på en massa onödiga kilon.

Som alla vet kan du träna väldigt hårt, men ändå ha barlast. Det är inte träningen som själv löser vikten utan du behöver också äta bra.

Genom åren har jag flera gånger provat "mirakelkurer" för att hitta en bättre matchvikt så att jag ska trivas bättre med mig själv och lyckas bättre med cyklingen. Det brukar vara tufft att följa kurerna och ganska snart brukar det haverera.

Det här är jag när jag brukar börja mina mirakelkurer

Det handlar om att det brukar bli väldigt enahanda och inte så hållbar kosthållning när jag stenhårt följer en av dessa kostupplägg.

Sedan är alltid min största utmaning att jag gillar chips, godis, kakor och efterrätt. Problemet är egentligen inte själva maten jag äter som oftast är okej, utan det är att hålla mig från det onyttiga.

Sista helgen i augusti insåg jag att det åter var dags att damma av ytterligare en satsning på vikten.

Jag hade nämligen lyckats med konststycket att gå in i tävlingssäsongen med en vikt på ca 82,5 kg (mitt mål var 80 kg). Jag var inte nöjd med detta, men det var acceptabelt. Men sedan blev det inte bättre precis. 10 veckor senare hade jag förvandlats till heffaklumpen.

Det blev verkligen ett abrupt uppvaknade i Svanesund på Sverigecupen. Trots hyfsade wattsiffror gick det allt för segt och långsamt. Jag borde ha lyckats bättre än min femteplats i tempot och på linjeloppet fick jag verkligen lida i den långa klättringen som skulle tas flera gånger.
Visst - det var rejält kuperat och jag är ju alltid lite för tung, men ändå. Det kändes inte rätt.

Nej, det är inte mina fötter - även om det är fint med nagellack. Däremot var känslan min - HELP!!

När jag kom hem från Svanesund vägde jag mig för första gången på nästan tre månader och jag trodde vågen var trasig. Plus 7 kg på 10 veckor är en viktuppgång på 0,7 kg/vecka. Detta trots att jag tränat bra och tävlat nästan varje helg. Nu var helt plötsligt 89,5 mitt utgångsläge.

Boven var helt klart att jag tillsammans med familjen hade en bra sommar, med en stor del i husvagn - och där hade jag unnat mig något gott mest varje kväll. Ja, och så kanske något på morgonen och mitt på dagen. Det hade varit gott och trevligt, men det är inte hållbart att äta godis, chips och kakor mest varje dag, oavsett om jag tävlar i cykling eller bara "är".

Från den dagen bestämde jag mig för att nu skulle det bli bättring och det ett bra tag framöver. Denna gång valde jag ett annat upplägg än tidigare och skippade alla "magiska underverk". I stället bestämde jag mig för att helt enkelt stryka allt godis, chips och kakor. Enda gången det är okej är om det är typ födelsedagsfest, och då håller jag ändå igen. Sedan tar jag lite mindre portioner om det inte är i anslutning till hård träning. Jag kör förutom detta upplägg med att två till tre dagar per vecka inte äta något före lunch.

I övrigt äter jag på som vanligt och ser till att få i mig tillräckligt med energi för att kunna träna bra. Jag tror rent av att jag får i mig mer bra energi och då bättre näring än vanligt för bra träning. Kroppen mår bra av att inte få i sig en massa socker.

När jag tränar kör jag med sportdryck för att få i mig lite mineraler mm, men helt utan energitillskott. Undantaget är om jag kör träningspass över tre timmar. Detta upplägg är dock inte nytt. Så ser det ut över hela året, om det inte är så att det ska köras stenhårt länge, eller om jag är utomlands och ska trampa väldigt mycket i många dagar i streck. På tävling kör jag förstås med energi i flaskorna och även i ryggfickan.

Tre veckor efter Svanesund var det dags för sista deltävlingen i Sverigecupen. Tempolopp i Ramnäs (Västerås) stod på programmet. Nu var det mindre kuperat och samtidigt hade min vikt minskat med närare 3 kg. Så trots en förkylning i kroppen hävdade jag mig nu bättre.

Hur det därefter gått med mitt "nya" liv? Jag har på drygt två månader minskat min vikt från 89,5 kg till 83,5 kg. Det tycker jag är riktigt bra, då jag bara ätit lite smartare.

Jag tror och hoppas att viktminskningen inte påverkat min effektutveckling i cyklingen, men det är jag ännu inte helt säker på då min effektmätare varit trasig ett tag. Ja, jag är fortfarande irriterad över detta och vet fortfarande inte hur det kommer att lösa sig med min Stages som jag skickat in som reklamation.

Min målsättning är att fortsätta äta och träna så här året ut. Självklart blir det lite annorlunda på Gran Canaria då mycket mer energi måste in, på grund av den stora mängden träning. Då kan det nog bli en hel del socker. Men i övrigt hoppas jag kunna hålla i.

Innan den första pizzan åkte in i ugnen. Lite för varje smak i familjen.

Jag hoppas att det nu inte vänder och blir haveri. I dag har vi haft fortbildning och det blev för mycket till förmiddagsfikat och sedan även mitt på dagen. I kväll hade vi lovat sonen hemlagad pizza, vilket kanske inte förbättrade läget? I morgon har vi besök och då blir det förrrätt, varmrätt, efterrätt och sedan tillgång till snacks.

En av mina pizzabitar. Smakade inte helt fel

Visst får det bli lite fel ibland. Jag hoppas dock att det är undantaget som bekräftar regeln, men vi får se hur det går.

Målet är att vara nere på 81 kg vid nyår Om så är fallet och jag inte havererar igen under våren har jag då bara 2 kg ned till min målvikt inför nästa års tävlingssäsong. Om det är möjligt? Tveksamt. Jag brukar inte ens komma ner till 80 kg,  så hamnar jag där är jag nöjd