Örestadstempot - Sverigecupen: En stor framgång!

Igår tog jag de ca 130 milen från Vännäs till Barsebäck. Det blev en intressant resa med kaos på Malmö flygplats. 

Efter att ha hämtat hyrbilen och kört de fem milen till Barsebäcks Vandrarhem blev det till att packa upp cyklarna både för att se om de fått skador och för att rulla igång benen.

Det visade sig snabbt att tempohojen klarat sig bra, medan racern fått en del smällar. Såväl på växelhandtagen, framväxeln och bakväxeln.

Efter en hel del mixtrande tror och hoppas jag att det ska fungera på morgondagens linjelopp. Dock låter det lite oroväckande när jag trampar.

Hur som helt rullade jag först 20 km med racern och sedan 10 km med tempohojen innan jag rullade tillbaka till mitt boende.

I övrigt handlade det mesta om att äta, och sedan äta lite till.

När jag sedan skulle gå i säng insåg jag att sängen var trasig. Tre träribbor i mitten av sängen var helt havererade. Det innebär att jag under natten fick sova som i en hängmatta. Var sådär. Ont i ryggen i morse. 

Efter dagens tävling har jag nu tagit tag i detta och de säger att jag ska byta rum. Detta rum ligger i en annan byggnad, så nu måste jag packa ned allt jag packat upp. Lite extra klurigt med två cyklar och en hel del packning. Men helt klart bättre än hängmatta. Boendet är ju nästan gratis, så då får jag nog räkna med något sådant.

I morse ringde klockan vid 08.00 för att jag skulle hinna äta frukost minst 3 timmar före min start som skulle ske 11.54, och sedan gäller det att hinna värma upp ordentligt då tempo innebär max från första sekund.

I går blåste det inte mycket, men i dag tog vindarna i och jag våndades in i det sista vilket framhjul jag skulle använda. I sista stund tog jag bort mina Zipp 808 som är väldigt höga och satte på mina Reinolds som är klart lägre. Om det var rätt eller fel vet jag inte, men kantvinden var kännbar under loppet.

Innan start var det mätning av cykeln som fick godkänt. Jag visste jag hade startnummer 121, och insåg att de måste vara försenade då de var på 112 när det bara var några minuter före min ordinarie starttid. Jag säkerställde då med Kommisarien att jag hade nummer 121. Han sa det stod 114. Helt plötsligt var det bara 90 sekunder till start.

Jag rullade fram och vips var jag iväg. Målet för dagen var att hålla bra tryck hela vägen och i alla fall komma på den övre halvan. Med en lyckad dag tänkte jag att kanske kunde plats 6-7 vara möjlig.

I början gick det mycket bra, men då jag efter fem kilometer svängde höger och kom in i rejäl kantvind var jag inte lika kaxig längre. Tröttheten slog in och wattalen gick ned. Jag bestämde mig för att hålla mig på ca 92% av maxpuls och kämpa för att hålla uppe trycket.

Efter några kilometer avtog vinden då det var skog som tog upp en del. Då kom krafterna till viss del tillbaka.

Så hände det. En lastbil kör om för att just efter planera en sväng. Jag får tokbromsa och går från 48 km ned till drygt 20 km/h. Det tar förutom extra kraft, frustration och mjölksyra också lång tid innan jag åter är uppe i rätt fart. Jag uppskattar att jag förlorade minst 15 sekunder.

En stund innan lastbilen hade jag kört om killen som startade före mig. Innan vändningen efter 15 km får jag korn på den som startat två minuter före och rullar förbi just innan vändpunkten.

Full fart igen. Nu börjar jag dock känna mig ganska sliten och det behövs mycket vilja för att hålla i trycket i den kraftiga vinden.

Framför allt de sista 3 km innan vänstersvängen som signalerar att det är 5 km kvar är tuff. Wattalen är klart sämre under 5 minuter.

Så kommer nittiogradaren och endast 5 km kvar. Nästan framme. Vindarna är också bättre. Jag får tillbaka kraften och matar bra i motlutet. Jag orkar hålla i innan det bär utför. Jag trycker på tills jag trampat ur alla växlar och det går nästan 70 km/h. Lite slätåkning, en nittiogradare till och sedan ett lät motlut den sista kilometern in till mål. Jag fick verkligen till en bra avslutning och kraften fanns där. En snittfart på nästan 52 km/h under fem kilometer är inte illa.

Jag skär mållinjen och jag känner mig ganska nöjd oavsett resultat. Jo, snittwatten kunde varit lite högre, men det är ändå första tävlingen. Snittfarten landar på 44,4 km/h, och jag hade rullat förbi tre cyklister som startat före mig, så i alla fall hyfsat borde det vara. Pulsen visade ett snitt på 92%, vilket var enligt plan

Jag träffar flera trevliga cyklister att snacka med och det går upp för mig allt mer att det nog inte bara gått bra utan riktigt bra.

Till slut inser jag att Sverigecupens första tävling i tempo har resulterat i en andra plats. Otroligt positivt, och särskilt när det var så många starka cyklister på plats. 

Att vara före flera SM-medaljörer är inte helt fel. Sedan är jag införstådd med att merparten cyklister inte är toppade så här tidigt på säsongen, men förhoppningsvis finns det lite utveckling även i denna gamla gubbe.

Jag var 26 sekunder efter vinnaren. Tur att det inte var mindre, så att lastbilen kostat mig segern. 7 sekunder efter rullade trean in och sedan var det ett rejält hopp till fyran som var ca 50 sekunder efter mig i mål.

Mitt mål inför säsongen var att vid minst en deltävling i Sverigecupens tempocup få kliva upp på pallen och då med andra ord vara sämst trea. Nu har jag helt plötsligt uppnått hela säsongens mål i tempocupen redan vid första deltävlingen.

Jag får alltså fundera lite om jag får höja målbilden. Jag låter nog dock deltävlingarna i Stockholm nästa helg få avgöra hur tankarna inför resten av säsongen ska se ut.

Målet när jag åkte ned hit till Malmö var ett hyfsat resultat i tempo och att lära mig i linjeloppet inför kommande lopp. Nu har jag redan nått målet med råge. Denna helg är superlyckad oavsett resultat i morgon. Ja, med undantag för om jag exempelvis skadar mig.

Nu ska jag njuta en stund till och sedan ska jag börja tänka på bonusloppet i morgon. Lär nog bli tufft med närmare 100 cyklister på smala vägar och en rejäl kantvind. Lägger vi sedan till fem grader och regn finns det utmaningar även för i morgon.

Jag gör mitt bästa så får vi se hur långt det räcker. I dag räckte det riktigt långt!