Tempo är en inställningsfråga

Idag var det uppstigning och sedan direkt ombyte för lite cykling. Vi hade nämligen lite missions mitt på dagen och för att få till den planerade cyklingen delade jag upp den på två och det innebar också att jag behövde komma iväg direkt jag vaknade.

Tempohojen rullade ut i det som inifrån såg ut som riktigt fint väder, men som inte var särskilt varmt.

Jag har som många av er läst sänkt min sittställning på slutet och när jag provade det i skarpt läge förra helgen på träningstävlingarna på Gottnes SM-bana blev det fiasko. Ja, det är inte säkert att det på något sätt var så att sittställningen påverkade, men hur som helst skrinlades upplägget.

När jag tittat på Girot har jag sett att allt fler höjt sin sittställning på tempo. Jag har funderat kring det. Vid träningstävlingen i Gottne pratade jag med Ola Thorängen kring detta och han förklarade att vissa får en mer aerodynamisk position genom att höja lite och då behöver man inte hålla huvudet lika högt för att se framåt. Totalen kan då bli bättre. Jag kollade sedan lite på nätet kring detta och gjorde häromdagen en lite större höjning bara för att känna hur det skulle kännas.

I går rullade jag för första gången med en högre position och helt klart var känslan i kroppen positiv och det var lättare att hålla en bra ställning och känslan var att det fungerade fint att få tryck i pedalerna. Genom att kolla foton försökte jag utröna om positionen rent aerodynamiskt var bättre, sämre eller oförändrad. Det gav inga säkra svar.

Idag rullade jag 37 km på morgonen, och det som är helt klarlagt är att det är mindre jobbigt för överkroppen. Efter avslutad cykling fick sonen filma då jag cyklade fram och tillbaka på vägen, för att försöka få en känsla av hur snabb positionen är. Möjligen är den kanske något sämre? Ja, svårt att säga, då det beror på många faktorer som är svåra att återskapa på en kort filmsekvens.

Efter cyklingen blev det lunch och sedan en överraskning för sonen. Katten och jag hade inhandlat något han önskat sig mycket länge. En studsmatta.

Sedan väntade några timmars byggande för att få den på plats. Därefter tittade vi på slutet av Girot och sedan en tur till med hojen innan det var dags för middag och kvällsmys.

Denna gång blev det 33 nya kilometer. Till Rödtjärnsberget och tillbaka. Medvind på tillbakavägen gav ett snitt på 44 km/h i 13 km utan att jag tog i nämnvärt. Ja, jag körde faktiskt på under 31 sekunder där vi brukar spurta i Brån och uppför den korta stigningen till kyrkan i Vännäsby. Annars susade jag mest fram, men ganska fort. Skoj.

Efter cyklingen var det dags för fredagstacos och sedan ville sonen se Gladiatorerna.

Nej, jag ännu inte bestämt mig för vilken tempoposition som gäller. Återkommer.