Mallorca - Bergen, och bara i cykling kan olika åldrar och ambitionsnivåer mötas och det ger något för alla?!

Idag var det så dags för den sista cykeldagen här på Mallorca. Som vanligt bär det av till Västkusten på Vännäs CK:s avslutningdagar. Tur då att vädret äntligen var så pass bra att det fungerade fint och dessutom med mycket mindre kläder.

Det börjar helt klart bli en del slitna kroppar efter allt cyklande under denna resa. Det innebar att vi idag blev 8 stycken som följde med på hela rundan och 4 cyklister som valde annan cykling.

Men innan cyklingen det årliga lagfotot som vi brukar ta sista cykeldagen.

Flera av mina kamrater under dagen inledde med att beskriva hur segt det kändes etc, men sedan var det bra sprutt i benen hela dagen. Roligt att se hur mina lagkamrater blir allt starkare för varje säsong.

Idag rullade vi via Santa Maria och till Sollerklättringen. Det skulle bli första gången vi tog oss upp där på denna resa då det sist var blixthalka med krasch och vi var tvungna att vända.

För dagen hade jag bestämt mig för att köra hårt två gånger. Den första i Soller. Däremot inte max. Det tog 13 minuter upp och det kändes helt klart att benen trampat många mil, många höjdmetrar och väldigt många timmar de senaste 8 dagarna. Utifrån det ändå en ok tid. Effekten med insatsen kunde varit högre.

Så rullade vi utför till Soller och där svängde vi vänster mot Västkusten. Här väntar en väldigt lång klättring. Vi rullade mestadels tillsammans, men några var lite taggade och drog upp tempot. Totalt är det ca 17 km till Valldemossa och under ungefär 12 km går det uppför.

Vissa partier är dessutom väldigt branta som syns på bilden.

I Valldemossa fyllde vi på vatten och nu siktade vi mot Es Grau som är det fina caféet som ligger ute på en klippa typ 4 km efter Estellencs.

Här väntar de allra vackraste vyer du kan tänka dig och vägen är böljande. Riktigt trevligt på alla sätt. Till en början gick det hyfsat lugnt, sedan drog några på och vi andra tog det lugnare. Snart stod de snabba dock och fixade en punktering. Hyggligt att ligga före så slapp vi vänta så länge.

Nu var vi kring Banyalbufar och när vi skulle rulla i väg tog jag av lite kläder och hamnade efter. Jag matade jag på rejält och han till slut ikapp de som var först. Mats matade på riktigt bra och jag lade mig bakom. Snart var även Jonas i rygg.

Mats brukar behöva gå runt runt en längre stund efter en klättring där han maxat. Nu hade han inte gått någonting på denna resa. Framför allt beroende på att han är så mycket starkare i år och därför har klarat sig ändå.

När vi så var i Estellencs bar det uppför till caféet och Mats var redan lite ansträngd. Vi peppade honom att maxa till stoppet. Bara ca 1,7 km kvar visade Jonas cykeldator och Mats matade riktigt bra. Han var riktigt sliten när vi nådde målet. Eller mål och mål. Det var en skylt med höjdmeter och ett avslutat stravasegment. Det visade sig att caféet låg längre fram. Vi hade inte full koll och sa hela tiden, bara en sväng till. Mats imponerade och matade på i ytterligare 1,5 km. Pustade och skrek men gav sig inte. Han gick väldigt på mörkrött. Men så till slut fick han ge sig när vi svängde runt en kurva och fortfarande såg vi inte målet. Det visade sig vara 3.8 km och inte 1,7 km. I efterhand vet vi nu att Mats nästan orkade hela vägen trots att han maxat för en sträcka som var två km längre än beräknat. Riktigt imponerande. Nu fick vi se Mats vandra en bra stund innan han återhämtat sig och de andra dök upp.Sedan fick han lida för denna urladdning hela dagen, men det kostar att ligga på topp.

Ett riktigt trevligt fika med bra utsikt väntade.

Sedan i väg igen. Jag fick nu problem med cykeldatorn och kom åter iväg sist. Till slut var jag nästan ikapp de första, men då bar det utför mot Andratx. Där matade Niklas och Jonas på så bra att jag trots bra tryck aldrig han ikapp.

Trots att det var sista dagen och många kände sig slitna behövde vi inte vänta länge innan alla åter var på plats.

Nu rullade vi lugnt via Calvia till militärbacken.

Benen började nu kännas rejält trötta och jag hade inte ätit mycket under dagen. Jag drog därför två små gels. Jag hade nämligen en plan att avsluta resan med min första och enda maxning.

Lugn cykling men en hel del höjdmeter innan vi nådde klättringen.

Ett kort stopp och jag väntade för att som vanligt starta sist. Nu var det några som tog på sig lite tid, så jag rullade i väg. Jag hade en förhoppning om att klara 400 watt hela vägen upp, och det började riktigt bra. Det kändes som att farten var god och att det flöt på. Jag swischade förbi alla och tempot var bra. Men så började benen surna och jag blev verkligen påmind om att benen var slitna. 6 timmars cykling i dag och 38 timmar på 8 dagar gjorde att det tog emot lite mer än vad jag hoppats.

Men att maxa det sista du gör prövar också viljan, så jag fortsatte trycka. Det är bara 2,3 km och en snittlutning på 5%, men trots det var det en mental och fysisk prövning andra delen av klättringen. Effekten gick ned, men inte dramatiskt.

Så nådde jag toppen och jag var för trött för att se hur snabbt det gått. Efter rundan såg jag att jag snittat ca 25 km/h uppför och kört på 5.40 jag klarade inte riktigt 400 watt, utan var helt enkelt för sliten. Dock nöjd med att vara väldigt mycket snabbare än tidigare år och såg att detta är den femte bästa tiden någonsin för cyklister i min ålder. Till de riktiga proffsen är det dock en bra bit, vilket förstås är helt rimligt. Sedan är det nog så att inte så många maxar i den här klättringen, så det är lite lättare att hävda sig mot andra.

Ja, då rullade vi utför och siktade mot hotellet. Idag summerar drygt 6 timmar, 2500 höjdmeter och ca 145 km. Har blivit en del cykling denna vecka.

Nu väntade en hel del packning och tyvärr har jag ännu inte packat min cykel trots att det snart är midnatt. Men innan jag lägger mig ska det vara gjort.

Efter cyklingen var det dags för den sista middagen här och då fick jag också ändra intaget och åter dra ned lite på kolhydraterna vilket det inte sparats på denna vecka. Extra goda efterrätter har snarare lett till att jag nog ätit lite väl mycket.

Middagen avslutades med att jag fick en trevlig uppvaktning av mina medresenärer som tackade för att jag ansvarat för allt kring denna resa. Roligt med uppskattning! För övrigt fick jag kramp i baksida lår just vid uppvaktningen, så det kanske passar bra att det var sista dagen i dag och att det blir någon dags vila.

Överlag har även denna, den 5 gemensamma resan blivit bra. Det är också fascinerande hur cyklister med så olika ambitionsnivå och förmåga och med sådan åldersskillnad kan ha det så bra och givande tillsammans. Jag är helt klart imponerad.

Men självklart kan jag behöva analysera upplägget utifrån att lite väl många i år valt att inte vara med på alla rundor då de känt sig slitna eller motsvarande. Särskilt den 21 mil långa turen med en hel del höjdmeter var kanske ingen hit. Nu var det en ny runda och jag trodde den var något kortare och med färre höjdmeter, och när vi väl rullat tillräckligt långt finns ju inget val än att ta sig runt det hela. Sedan har nivån på cyklisterna varit ännu högre än tidigare vilket gett högre intensitet och därmed tar det ut sin rätt över tid.

Att alla ska få "rätt" belastning under veckan trots olika förutsättningar är en utmaning, men det är trots allt mitt mål och når jag inte det är det förstås så att jag behöver fundera kring hur vi kan försöka justera det om det blir så att vi även åker på detta sätt nästa år.

Ja, det är som det är nu i år och jag hoppas ändå att mina lagkamrater trots allt är nöjda. Själv har jag i alla fall fått mycket träning och nu är det bara att hoppas att det blir en bra adaption och att kroppen blir starkare. Det har saknats lite effekt mot där jag hoppats vara, men förhoppningsvis kommer det.

Nu börjar tävlingssäsongen om endast 2,5 vecka så snart får vi ett första kvitto på formen.

Ja, nu ska det bli skönt att komma hem. Jag saknar Katten och Melvin och trots att det varit en hel del arbete här på resan finns det en del saker jag behöver hantera i veckan som inte går att lösa på distans.