Mallorca 2018 - En sammanfattning i bilder

Mallorcaresan är avslutad. Sammanfattningen sker genom en bildkavalkad med en beskrivning i varje bild. Alla bilder står för sig själv och de kommer inte i kronologisk ordning. Men kanske ger det en känsla av hur Mallorca 2018 varit.

En hel del klättringar under veckan blev det och många ben som spändes när vi besteg över 12000 höjdmeter. Dessutom nästan 100 mil.

Att susa fram efter Västkustens böljande vägar med sällskap, den fina naturen och vackert väder. Det är svårslaget.

Varje år stannar vi vis Es Grau, Caféet med den fantastiska utsikten

Så harmoniskt med alla miljöer vid västkusten. Undrar hur det skulle kännas att bo i ett av dessa hus?

Aldrig trodde jag att vi skulle hitta snö på Mallorca, men uppe vid Puig Major gjorde vi en upptäckt.

En av dagarna skulle det bli spöregn, vilket det också blev efter en stund. Vi trotsade vädret och körde lite intervaller

Skönt med lite finare väder och en fantastisk utsikt i klättringen

Stor kämpaglöd och starka ben under veckan, och ibland var det då skönt att vila. Men då är också den här klättringen upp från Port de Valldemossa en av de tuffare på ön.

Det blev många långa rundor i år. En runda blev riktigt lång, och då såg det ut så här när vi närmade oss hotellet

Vid klostret ovanför Randa. Som vanligt en klättring som värmde. Det gjorde inte vädret.

Mats hade lånat effektmätare av sin son Christofer som också var med på resan. Tyvärr hade Mats glömt att skruva fast vevarmen. Den gängade om och det blev ett stort jobb att lösa problemet. Frågan är om det blir några fler lån!?

Tjäder, en av de mest positiva och konstruktiva cykelmänniskor jag känner. Dessutom är han med på allt och Tjäder ger sig aldrig. Ett stort föredöme för oss alla.

Skönt med en lunch efter 130 km nästan utan stopp. Från Arta och tillbaka fortfarande 80 km kvar. Lång dags färd mot natt och mot slutet var det inte någon lek.

Uppför från Port de Valldemossa höll Helmersson på att gå in i väggen, och det mer bokstavligt

Många klättringar och svårt med klädsel i det varierande vädret. En med kortärmat en med jacka och flera lager.

Det blev också en del bus och tok

Två krascher blev det på resan. En i ishalkan uppför Coll de Soller och en på platten genom att gå på hjul. Små skador, och inget som hindrade fortsatt cykling.

Nere vid Port de Valldemossa är det verkligen vackert, och då tänker jag inte på typen i förgrunden.

Trevliga Vännäs CK:are tillsammans och i de snyggaste cykelkläderna

Cykla är att njuta

Det årliga stoppet inför klättringen upp till klostret ovanför Randa. Detta år med rejält mycket mer kläder än vanligt. Men alla var positiva och glada ändå. Precis som hela övriga veckan.

På Hotellet Helios var maten och rummen riktigt bra, och efterrätterna var tyvärr väldigt goda.

Vännäs CK är inte kända för att ta många stopp. Vi matar på med målet i sikte. Men några stopp blir det på vägen. Här Christofer i samspråk med pappa Mats S. Lotta som är gift med Christofer har varit med på tidigare resor, men var tyvärr skadad i år. Tråkigt för henne och för oss. Även bror fick i sista stund lämna återbud för en arbetsresa. Det hade varit roligare om han varit med. Bror fick dock resa till alperna i stället, så någon större nöd var det nog inte på honom.

Fokuserade cyklister och trevliga människor

Jag får inte nog av Port de Valldemossa. Här kommer en bild till.

Ibland fick vi täcka våra fina kläder med lite extra för att hålla värmen. Men det gjorde att vi inte frös så ofta och kunde cykla lika mycket som de år då det varit varmt och skönt hela veckan

Fredrik gillar verkligen cykling och det syns.

Anna var riktigt stark redan i fjol. I år ännu starkare. Hon och många andra matade på i många klättringar, och många spurter fick vi se. Vi fick också se Anna överst eller nästan överst på Stravas topplista på flera olika segment!

En sista blick på Sa Calobra innan jag vände uppåt. Drygt 31 minuter senare var jag på toppen. Bra känsla, snabbt, men lägre effekt än väntat utifrån insatsen. Tappade ca 20 watt i klättringen. Undrar om jag måste åka tillbaka och försöka söka rätt på dem?

När jag tittar på vägen som ska klättras från Sa Calobra är det nästan så man blir imponerad av att vi alla verkligen kan ta oss upp där, och dessutom ganska så snabbt.  

I år slog för övrigt nästan alla sitt tidigare rekord i klättringen. Tjäder och Mats S med hela 10 minuter. Imponerande! Kurt som var med på resan för första gången är 65 år och cyklade på drygt 50 minuter. Riktigt bra även det. 

Anna klättrade på drygt 41 minuter. En riktigt snabb tid i tjejklungan. Jonas klarade drömgränsen och cyklade för första gången under 40 minuter. Mats L cyklade på under 50 minuter på sitt första försök vilket var bra och Niklas slog även han sitt personrekord på ca 41 minuter vilket även Erik landade på i sitt första försök. Helmersson hade blivit ett år äldre och många minuter snabbare. Starkt! Det var några fler med denna dag, men de vet jag inte tiden på och några hade vilodag.

Överlag är jag imponerad av den allmänt höga nivån i Vännäs CK. Framför allt viljan och engagemanget är stort. Mest uppskattar jag dock att alla är så ödmjuka och trevliga. Person är alltid viktigare än prestation.

Undrar hur de tänkte när denna väg började byggas 1932? Kanske vi ska bygga en väg efter bergväggen ned till en liten vik längst ned där det i dag bor 20 innevånare. Undrar vart vi ska börja hacka först?

Ett litet stopp i byn Fornalutx som en gång blivit utsedd till världens vackraste by

En spurt i slutet av Coll de Soller kan aldrig vara fel!?

Det saknades en del effekt under veckan, men trots det gick det ganska så fort uppför. Blev lite fotograferande medan jag väntade på att vi skulle samla ihop oss. I bakgrunden syns denna gång Coll de Soller. En av mina favoritklättringar.

De första åren vi åkte med Vännäs CK vimlade det av punkteringar. I år blev det bara en.

Bitvis var det ganska så brant och krävande cykling. Här ses Jonas med sin splitter nya cykel

Nästan 39 timmars cykling under 7 dagar (+ en vilodag) satte sina spår både här och där. Här lite nackstretching

Ibland ett stopp för fika eller lunch. Men vanligen handlade stoppen om att ta en bar, ta av ett klädesplagg, ta på ett klädesplagg eller dylikt. Men allra vanligast var att som på bilden - att några skulle uträtta sina behov.

För femte året i rad på Mallorca och för femte året i rad ett klubbfoto på den sista dagen. Vi får se om det även blir ett sjätte år. Om det blir så har jag faktiskt redan nu hittat lite helt nya klättringar.

Sista dagen och sista klättringen. Militärbacken från den korta sidan. Jag avslutade med resans första och enda maxning och blev rejält trött

Då rundar vi av Mallorca 2018 och fokuserar på Vännäs och Sverige. Inte riktigt vad jag hoppats se när jag kom hem.