SM 2018 - Värt slitet, nådde mitt mål!

Ja, då var SM över för denna gång. Säsongens största mål är till ända.

Vi fick åka ned till fina Båstad och Torekov, som hade varit ännu finare om vädret varit bra. Istället har vi bjudits på storm, kyla och en hel del regn.

I SM finns tre möjliga medaljer. Partempo, tempo och linjelopp. Det är klart att jag gärna sett att det gick att ro hem tre medaljer. Men att bara få en medalj är riktigt svårt och tufft då konkurrensen är stenhård.

Sedan har jag inte någon att köra partempo med, så där finns inte förutsättningarna att ens komma till start. Jag hoppas dock att jag kommande år får en lagkompis som satsar på tempo. Antingen en av de som redan finns i klubben, eller kanske en ny stark kraft!? Hoppas kan jag ju alltid, och en medalj i partempo hade inte varit fel.

Någon medalj i linje-SM har jag ännu inte tagit. I fjol kändes det som att det var läge, men jag gjorde ett taktiskt misstag, och så var den dagen förstörd. Jag vet att jag har kapaciteten om det är en viss typ av bansträckning, då jag har flera segrar i Sverigecupen. Men det ska samtidigt mycket till för att lyckas. I år var det aldrig aktuellt då klättringen var för brant och tuff utifrån min vikt.

Tempo är min starkaste disciplin, men samtidigt är det knivskarpt motstånd och alla blir starkare för varje år. Det krävs högre och högre farter för att nå pallen. Jag har tidigare varit med i tre SM-tempon. 2015 blev jag 11:a och var supernöjd. 2016 fick jag stiga upp på pallen och kunde inkassera min första silvermedalj, vilken lycka. 2017 var det åter dags för ett silver.

Målet för årets SM var att nå pallen på tempot. Jag förstod att det skulle vara mycket svårt att knipa guldet då Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team är mycket bra på att från en väldigt hög nivå höja sig ytterligare vid mästerskap. Sedan krävs en i stort sett platt bana för att jag ska ha chans att ta honom, och det var det inte denna gång. Så jag tog gärna ett guld, men skulle vara riktigt nöjd med silver och ganska nöjd med brons. Med motståndet som stod på start var det inte alls omöjligt att jag helt skulle missa pallen även om jag hade en toppdag.

Förberedelserna som startade i oktober har överlag varit mycket bra. Jag har helt enkelt blivit bättre på många sätt och vis. Sedan har en skada i början av säsongen gjort ett hack i förberedelserna. Jag kände dock att jag gjort allt jag nu kunnat inför SM och min förhoppning var att jag skulle få till en toppform lagom till onsdagen. Nu blev jag förkyld och oron för att ens kunna starta var stor.

Men jag lyckades alltså ro hem ett silver även 2018. Mycket beroende på ett taktiskt genomfört lopp och en vilja som är av stål. Jag ger helt enkelt inte upp.

Jag är sååå glad för mitt silver. Särskilt om jag tänker på att kroppen inte var i topptrim för dagen. Att ändå med klar marginal ta silver på SM visar att jag måste gjort en hel del rätt inför tävlingarna.

Att det inte blivit något guld dessa tre år stör mig inte. Varje år har en cyklist varit klart bättre och då unnar jag de guldet. Detta år var det alltså Niclas Näslund som fick stiga överst. Han presterade en snittfart på 47,1 km/h över de 30 km vi cyklade och det med 180 höjdmeter. Otroligt imponerande. Det hade jag inte klarat även om jag haft dagen. Nu blev det 45,5 km/h och kanske hade jag drygt 46 km/h i kroppen om allt fungerat.

En kompisbild med min överman för dagen.

Att jag sedan inte kunde starta på linjeloppet var förstås tråkigt, men med tanke på bansträckningen var det aldrig aktuellt att jag skulle kunna ta medalj, vilket annars är målet.

Så målet med SM var att ta minst silver i tempo och det lyckades jag med! 

Säsongen har börjat riktigt bra, då jag nu nått mitt största mål för säsongen och sedan tidigare har jag redan nått två av mina andra huvudmål vilket varit minst en seger på ett linjelopp i Sverigecupen och minst en seger i ett tempolopp i Sverigecupen.

Nu hoppas jag bli frisk igen så att förberedelserna inför nästa tävling blir okej.