I en tillvaro där jag är i form och inte har några skavanker skulle det mesta jag gjort dessa tre veckor möjligen räknas som lite lätt rörelse. Men efter min skada har jag fått en annan utgångspunkt för liv och träning.
Idag blev det träningsuppehåll då jag börjar känna mig förkyld, och samtidigt har jag lite symptom av att jag nu på kort tid halverat min mängd medicin mot skadorna. 'Förutom de dagliga utmaningarna rusar pulsen lite helt enkelt och en olustkänsla finns i kroppen.
Men jag är ändå lite stolt att jag de senaste tre veckorna i snitt suttit en timme per dag på trainern. Jag kom upp på trainern så fort det överhuvudtaget var möjligt och sedan har maxat tiden och kvalitén utifrån nuläget. Mer hade jag inte kunnat cykla av flera skäl. För det första är den fysiska formen inte tillräckligt bra, men framför allt så har inte rygg, axel och övriga skador tillåtit mer.
Jag började de första passen med 30 minuter och sedan efter varje cykling jag inte fått reaktioner har jag ökat på träningstiden lite. Som det ser ut nu fixar jag 70 minuters trampande. Provade 90 minuter en dag denna vecka, men då gick jag typ in i väggen trots att det gick extremt lugnt.
Fascinerande också hur svag man kan bli så snabbt av fullständig stillhet som min olycka har lett till.
Från början fixade jag typ 150 watt i 30 minuter och var då helt slut. Om jag i vanliga fall kör ett återhämtningspass brukar jag lägga det kring 180 watt och så skulle jag kunna hålla på otroligt länge.
Ganska snabbt kunde jag dock öka tiden för att nu sista veckan alltså ligga på ca 70 minuter per cykling. Visst är effekten låg och visst blir jag trött, men ändå. Några av de sista passen skulle jag ändå nästan räkna som träning även i vanliga fall. Skillnaden är att jag då hade sagt att det var distansintensitet medan det nu varit stenhårt om vi tittar på pulsen.
När det gäller pulsen har jag slagits av hur svårt det är att nå den högsta pulszonen när jag är i form. Det krävs otroligt hög insats och det är rejält slitigt.
Nu när jag inte alls är tränad behöver jag mest bara titta på pedalerna så blir pulsen skyhög.
Dessa tre veckor har jag haft en snittpuls som jag tror jag aldrig tidigare haft under en treveckorsperiod. Hade det varit innan skadan hade jag helt enkelt blivit extremt sliten med denna mängd träning på så hög puls.
Nu har det känts helt annorlunda. Jag har inte blivit sliten på samma sätt, och effekten har förstås varit låg. Jag tänker att detta visar att det är svårt att jämföra målsättningar om pulsnivåer för en otränad, en medeltränad och en vältränad cyklist.
 |
| 18 febr - 10 mars 2018 |
De här tre veckorna i fjol tränade jag 35 timmar. 3 procent i pulszon fem och 15 procent i pulszon 4. Då var det många tuffa pass och mycket intervaller. Men puls är ett trubbigt verktyg. Effektmässigt hade jag 16% över tröskel och 6 % just under tröskel.
 |
| Effektsiffror 18 febr till 10 mars 2018 |
Nu har jag alltså rehabat 21 timmar på trainern. 8% av tiden i pulszon 5 och hela 60% i pulszon 4. I faktisk tid ca 14 timmar i pulszon 4 och 5. I fjol var det bara 6 timmar i pulszon 4 och 5 trots att den totala träningstiden var mer än 50% högre.
 |
| 18 febr till 10 mars 2019 |
Inte ens då jag körde fyror under varje träningspass före jul låg jag i samma höga pulszoner som jag gjort nu. Att som väldigt vältränad lägga nästan 70 procent av träningen i pulszon 4 eller 5, det skulle över tid vara helt omöjligt.
Tittar vi på effektsiffror är de förstås något helt annat just nu. Jag har förstås ingen träning alls i effektzoner som förut varit kring min förra tröskel som jag hade innan skadan. Nej, den mesta träningen har nu legat under det som tidigare varit effektzon 1-5. Men det går i alla fall långsamt framåt och jag har inte gett upp om att bli återställd och kanske någon gång framöver också kunna cykla på ett enligt mig bra sätt.
Mina senaste gånger jag gått upp på trainern har det känts lite hoppfullt då jag i alla fall blivit klart starkare. Om än från en extremt låg nivå, och visst är det ljusår till en form jag hade vid nyår.
Att jämföra kapacitetsförbättringar är också svårt beroende på vilken nivå vi har. Jag förbättrade mig med 9% under den månad jag körde fyror varje dag. Det var enligt mig extremt mycket på den höga nivå jag hade då. På dessa tre veckor har jag utan att strukturera något i träningen förbättrat mig bar mycket mer än 9%. Ju starkare du blir desto svårare blir det att fortsätta samma snabba utveckling.
Det som ställer till med min fortsatta fysiska utveckling är främst frakturerna i överkroppen (högersidan och rygggkotor), och även lungan. Men jag kämpar på.
I morgon är planen att rulla igång på halvtid med mitt arbete, och jag hoppas verkligen det ska fungera.
Jag hoppas också att jag efter dagens vila snart kan träna igen med olika mål framför näthinnan.
Intressant att se skillnaden mellan insatsen för att nå pulszonerna. Känns som det det där talar ännu mer för att de som inte tränar så mycket inte behöver vara rädda att sätta högre andel tid "högintensivt" mot för det som både tränar mer och har en högre nivå.
SvaraRaderaHelt klart. Min reflektion är att tränar du ca tre ggr i veckan och inte är så bra tränad lär du kunna dunka på varje pass med höga pulsnivåer.
Radera