Gran Canaria - Cykelkompis i bergen, och att retas en smula!

Ett e-post dök in. Ja, det har kommit många e-post medan jag var här, men bara ett som rörde Gran Canaria och min cykling. Det var en tjej som läst på min blogg att jag var på ön och hon undrade om vi skulle ta en gemensam runda?

Det är alltid trevligt med sällskap, så vi bestämde oss för att i dag ge oss upp i bergen. Marie som hon heter fick utifrån ett antal alternativ jag hade på runda bestämma vad som kändes lämpligt.

Jag mötte upp vid hennes hotell vid nio, och så gav vi oss i väg. Vi trampade västerut i solskenet som lös för fjärde dagen i rad.

Vi snackade en hel del och det visade sig att hon och hennes sambo i somras både varit på Veteran-SM som vi var och att de cyklat Sundsvall Classics som jag och Katten också gjorde.

När vi nådde fram till avtagsvägen mot Soria svängde vi höger i rondellen och trampade på slakmotan mot den riktiga backen som kommer efter någon dryg mil. Sedan blev det en bra klättring på ca 5 km och nästan 8% snittlutning.

Marie som inte tidigare cyklat på ön (bortsett från i går), tyckte att naturen var slående vacker. Det är den också, men själv börjar jag bli i alla fall lite bortskämd.

Väl uppe vid den första avtagsvägen på 600 meters höjd cyklade vi rakt fram in i Soria. Vid Sorias supermarket tog vi ett kortare stopp för lite vila och energiintag. Som vanligt satt Marta i kassan, vilket hon gjort vid alla tidigare tillfällen jag varit in i denna supermarket de senaste sex åren.

Efter lite vila cyklade vi tillbaka samma väg som vi kommit i ca 3 km innan vi vid avtagsvägen tog höger. Direkt väntar en mastig klättring. Det är brant, vägen är smal och beläggningen är dålig. Stora delar pendlar mellan 10 och 16 procent i ett antal kilometrar innan det planar ut och sedan bär utför en liten bit.

Så nådde vi fram till korsningen där du når Mogan om du svänger vänster. Vi svängde istället höger med målet Ayacata. Mer klättring väntade och en fantastisk natur.

Ungefär tre och en halvtimme efter vi startat nådde vi Ayacata på ca 1300 meters höjd, och mesta tiden hade vi klättrat. Här stannade vi för lite kaffe. I Ayacata kan du svänga vänster för att klättra till toppen Pico de las Nieves som ligger på nästan 2000 meters höjd. 
I dag valde vi dock att efter lite vila cykla rakt fram ned mot San Bartolomé.  Istället för att cykla rakt fram mot Fataga ned till Playa del Ingles, valde vi en vänstersväng för att cykla via Santa Lucia.

Här är det verkligen en vindlande väg med perfekt beläggning. Den är både trevlig att klättra uppför som att susa utför i. Efter att mest rullat utför, med bara några korta klättringar nådde vi kusten och El Doctoral.

Nu skulle rundan avslutas med medvind efter kusten och nästan ingen klättring. I stort sett utan insats rullade vi på i 50 km/h.

Framme vid Maries hotell tackade vi varandra för sällskapet. Det hade verkligen varit trevligt med en cykelkamrat under de dryga 110 km och 2100 höjdmetrar vi avverkat.

För egen del passade det också perfekt in i min träningsplanering. Mestadels pulszon 2 i dag, med lite tid i pulszon 1 och 3. Perfekt för distans.

Kroppen kändes oförskämt bra efter denna tur, så jag svängde höger i stället för vänster och tog mig en extrarunda.

Till att börja med ville jag kolla om det inte gick att på ett lättare sätt ta sig till det hotell vi ska bo på i januari (Du som läste inlägget i går kommer ihåg att det var väldigt brant). Jag kan lugna min kära lilla Katt som i går blev lite frustrerad – det finns ett alternativ. Visst är det halvbrant även här, men här tar du samma höjdmeter på nästan dubbla sträckan.

Efter detta konstaterande cyklade jag vidare mot Ayaguares. Efter några kilometrar tog jag min tredje Proteinbar för dagen. Sedan frukost hade jag förutom detta bara fått i mig en cola och en del vatten.

Jag skriver detta då det visade sig vid mitt inlägg häromdagen att detta är en het fråga. Många förfasas! Antingen äter jag för lite eller för mycket. Ja, jag dricker och äter också för mycket och för litet. Några tycker att det är förkastligt att bara köra på proteinbars och inte så många, andra tycker att jag inte ska äta alls under dagen. Jag dricker ganska mycket under rundorna, vissa tycker jag borde ha energi i vattnet. Andra tycker att en halv flaska för en dag borde räcka. Jag tänker att jag gör som jag tror är bäst, just för mig.

Efter en avvikare åter till min proteinbar. Under tiden jag åt denna sänkte jag intensiteten en del och när jag tittade bakåt såg jag en cyklist som kom i bra fart, som om han spurtade.

När jag ätit klart höjde jag till ca 250 watt. Killen kom snart ikapp, men cyklade inte om mig. Han lade sig istället bakom. Jag cyklade på ett tag och han låg kvar bakom mig, trots att han tidigare verkat ha så bråttom.

Jag tänkte då retas lite med honom och se om han ville bli trött. Jag ökade därför först till 275 watt och lade in en lagom växel för detta. Det lutar svagt uppför på denna väg med några korta knixar och på ca 10 km klättrar du 260 höjdmetrar.

Hur som helst höll jag samma växel även i knixarna och hörde honom växla och kränga för att hänga med.

Jag höjde till 300 watt och låg där ganska så behagligt. Vid knixarna stod han nu upp och bände. Men han hade fin vilja.

Jag ökade till 320 watt och låg där en stund. Jag hörde att han var med, men andhämtningen var tung. 

Ja, jag vet – jag var lite taskig. Men jag har ju också sagt att ska jag köra hårt, måste jag ju ta i lite i alla fall.

Jag ökade ytterligare till 340 watt, och som vid tidigare wattal blev det mer i knixarna då jag aldrig växlade utan bara satt ned och trampade i samma kadens oavsett hur vägen var.

När det var en kilometer kvar till vändpunkten ökade jag lite mer och när jag vände för att cykla tillbaka hade killen släppt. Killen fortsatte efter vägen och när han passerade mig såg han nöjd och glad ut. Jag var kanske inte så taskig!? Okej då. Lite.

Det blev totalt ca 10 minuter med en snittwatt på ca 330 watt, och utan att pulsen stack i väg. Kändes bra.

Jag hade nu en mil med ca 250 höjdmeter utför. Riktigt trevligt att bara brassa på. Väl framme vid 

avtagsvägen tog jag en extra tur ned till Maspalomas.

Sedan kom jag på att jag lovat Helmersson att köpa en karta över ön inför hans resa i februari. Jag styrde därför kosan till FreeMotion, köpte en karta, pumpade däcken och cyklade tillbaka till hotellet.

Ja, så var dagens runda tillända. Det blev ca 160 km, 2500 höjdmetrar och nära 7 timmar. Det gick lugnt och balanserat hela dagen (förutom 10 minuter jag nyss nämnt) vilket var målet. Det var tid och inte intensitet jag var ute efter.

Ytterligare en trevlig och givande cykeldag är till ända. Tack Marie för sällskapet.

Kroppen får avgöra hur morgondagen ser ut.