Gran Canaria - Klättrade upp till Soria ggr 2 och många timmar i sadeln

Igår morse satte jag mig i bilen och åkte mot flygplatsen i Umeå. Målet var Gran Canaria. Det flöt på bra med flyg ned till Arlanda och sedan vidare mot slutmålet.

Jag hade innan resan ett hopp om att hinna med flygbussen vid 15.20. Då skulle jag hinna cykla några timmar redan dag ett. När vi landade på Gran Canaria såg det ut som det målet skulle uppnås.

Då hade jag inte räknat in tidsåtgången för bagaget. Det var smockat på flygplatsen, och jag kan förstå att det tog tid - och tid tog det. Närmare bestämt ca 90 minuter innan cykelväskan dök upp. Då hade sedan länge 15.20 bussen åkt. Nu handlade det om att hinna med 16.20 bussen. Jag hade ok med tid på mig, och det är inte långt till busshållplatsen. Eller?

När jag nådde fram till rätt stället visade det sig vara fel ställe. Busshållplatsen hade flyttats och jag fick en snabb förklaring vart jag skulle. Halvspringandes tog jag mig åt ett annat håll. 8 minuter kvar och ingen aning hur långt det var. Det var ganska långt, och efter att tagit mig igenom korridoren, upp för en hiss och rakt igenom en parkering såg jag att jag var rätt. Bussen skulle gå nu. Jag sökte bland alla hållplatser men såg aldrig bussen. Hade alltså missat den.

Ytterligare en timmes väntan! Men så insåg jag att jag kunde åka en annan linje och då var det bara 30 minuters väntan. Efter 20 minuter kom - fel buss. Eller rätt alltså. Den som skulle gått 16.20 var försenad. Vi hoppade på och nu kände jag medflytet.

Så skulle jag hoppa av på min hållplats. När jag skulle öppna bagaget och ta fram cykelkartongen, gick det inte. Chauffören skakade på huvudet åt min klantighet. Han gick ut - och fick inte upp den. Han ringde efter förstärkning. En bil kom. Nu var de två. De slet och rev utan resultat. Till slut bestämde de sig för att riva ut allt bagage på andra sidan bussen för att sedan krypa in i bagaget och försöka få ut kartongen. Efter ca 20 minuter lyckades de. Gissar att övriga i bussen var på sådär humör.

Hade velat fota när han var inne i bagageutrymmet, men det kändes taskigt. Därför bara denna bild.

Nu var det inte längre läge för någon cykling. Blev incheckning, ihopsättning av cykel och kolla att den fungerade. Sedan middag och godnatt.

Idag däremot blev det lite cyklande.

Vädret var kanon, så redan vid nio var det plus 27. Några timmar senare 32 grader och på kvällen åter 27. Otroligt fint och varmt idag.

Jag cyklade efter kusten i soluppgången och vände sedan inåt landet mot Soria. Det börjar med slakmota under ca 13 kilometer med en total stigning på ca 160 meter.

Sedan börjar den riktiga klättringen där vägen slingrar sig mot toppen.

Som vanligt blev det en bild innan klättringen började. Jag hade bestämt mig för att köra relativt lugnt och kontrollerat, och så blev det.


På ungefär 600 meters höjd nådde jag toppen och benen kändes bra. Det blev drygt 80% snittpuls och ca 290 watt. När jag nådde toppen rullade jag in till byn och lånade en toalett.

Serpentinerna upp till toppen är verkligen fina

När jag kom ut stod några tyskar och väntade. De gick fram till mig och frågade om jag tävlade och om mitt mål var Tour de France! Nog för att benen känts bra, men inte ser jag så stark ut. Ja, de hade helt enkelt inte någon större koll. De önskade mig lycka till och sedan rullade jag utför. När jag nådde botten av den "riktiga klättringen", gjorde jag en U-sväng och tog samma klättring igen.

Bitvis var det riktigt brant (här 14 procent och som mest 19%) och nästan 30 grader trots den tidiga timmen.

Klättringen är på ca 400 höjdmeter, ca 5 km och en snittlutning på ca 8 procent. Helt klart en ansenlig backe. Jag tog det också lite lugnare varv två den första delen av backen.

Jag ska ju hålla mig i rätt pulszoner och nu gjorde jag mitt bästa. Med ca 10 minuter kvar till toppen bestämde jag mig för en intervall och ökade intensiteten. Först låg jag och snittade ca 320 watt och sedan sista fem minuterna drygt 340 watt. Jag var mycket förvånad att det kändes så pass bra och det var inte utsålt på något sätt. Det blev alltså en intervall på i snitt 330 watt och för hela stigningen lite över 300 watt. Högre fart och lägre puls än samma tid i fjol, och då kändes det jobbigare. Bra besked.

Direkt jag nådde toppen rullade jag ned och trampade vidare in mot Playa del ingles. Det blev några småturer åt olika håll innan jag landade på hotellet. Jag drack lite extra vätska och begav mig sedan ut på 150 minuters promenad i sanden. Det är något jag brukar köra på och som mina ben brukar må bra av. Även om de för stunden blir ganska sega.

Efter avslutade promenad tog jag ca 60 minuters vila och sedan begav jag mig av på cykeltur två för dagen. Denna gång kortare och lugnare.

Startade i soluppgång och avslutar i solnedgång

Vid 18.20 rullade jag åter in till hotellet efter att totalt trampat på i 5 timmar och 7 minuter. Lägger vi till promenaden blir det 7 timmar och 37 minuters aktivitet. Inte illa för första träningsdagen på ön.

Det ska bli intressant att se hur min klocka reagerar om jag får hålla mig fräsch och kan fortsätta cykla på. När jag kommer hem lär klockan säga att jag ska vila några veckor eller så. Redan av de aktiviteter jag genomfört i dag menar klockan att det tar drygt 7 dygn att vara helt återhämtad. Nu hade jag innan resan sett till att vara rejält återhämtad, så än har jag lite mer träningstid kvar innan jag enligt klockan når taket, men inte är det allt för många pass kvar.

Idag blev det alltså ca 130 km och drygt 1800 höjdmeter. Vi får se hur kroppen känns när jag vaknar och vad som då väntar för rutt.