Uppstigning lite före åtta och hotellfrukost. Sedan dags att fixa fram alla grejer för dagen och göra sig cykelklar.
Tanken för dagen var att rulla lugnt och inte allt för länge. Det är ju trots allt ganska många dagar i rad jag planerar att cykla.
Nästan omgående blev det klart att jag inte skulle ha någon effekt alls i cyklingen i dag. Det var nämligen så att batteriet i effektmätaren var slut. Slarvigt att inte kolla det innan. Jag funderade på att vända, men bestämde mig för att fortsätta. Jag skulle ju ändå ta det lugnt.
Jag rullade ut ur Playa del Ingles, svängde vänster med riktning Mogan.
Vädret var toppen och det kändes skönt. Samtidigt tänkte jag på de därhemma och saknade Katten och Melvin.
Jag rullade vidare och efter ca 13 km svängde jag höger i en rondell med sikte - Soria. Nu väntade slakmota i ca 14 km innan jag nådde fram till själva klättringen.
Jag hade hittills legat på ca 75% av maxpuls, vilket var lite hårdare än vad som var planerat när rundan började. Jag bestämde mig därför för att ta det lugnt i klättringen och max ligga på 80% av maxpuls i den 5 km långa och relativt branta stigningen.
Efter någon kilometer visade det sig att nöden har ingen lag, så jag fick stanna.
I samband med att jag skulle starta igen rullade ett cykelteam förbi mig. Jag vet inte riktigt vad som hände, men den lugna cyklingen var som bortblåst. Helt plötsligt upptäckte jag mig jagandes cyklisterna som rullat förbi. De var fem stycken och ganska snabbt var jag ikapp 3 av dem. De två första körde dock på riktigt bra och jag tog inte så mycket på dem.
Det krävdes att jag gick upp i pulszon fem för att knappa in. När jag legat där i 3 minuter kom jag på mig själv. Jag skulle ju ta det lugnt. Jag gick åter ned i hög pulszon fyra, vilket är klart mer bekvämt, dock fortfarande hårdare än planerat. Det blev alltså lite väl hårt i backen med drygt 20 minuter på i snitt 86% av maxpuls.
Jag cyklade sedan vidare mot Soria vilket inte riktigt ligger där stigningen tar slut. Där vände jag och rullade tillbaka utför.
Efter några kilometer utför möter jag helt plötsligt en cyklist jag känner! Där är Stefan Ljungskog, en av de starkaste och trevligare tempocyklisterna i Sverigecupen. Vi hälsar och jag rullar vidare utför. Men så bestämmer jag mig plötsligt för att vända.
Jag bromsar och börjar cykla uppför. Kanske stannar han högst upp, så hinner jag snacka med honom? Förhoppningsvis tar han inte vänster högst upp och fortsätter klättringen, då kommer jag för sent inse det (det finns två vägval) och jag kommer inte nå ikapp.
När jag är nästan uppe igen ser jag att Stefan nu precis vänt utför. Han bromsar ned och jag vänder cykeln.
Det blir därefter ca 90 minuter av trevlig cykling med bra samtal. Det blir dessutom lugnare cykling, vilket var bra. Snacktempo, trevligt sällskap och vackert väder. Riktigt bra.
Vi rullar åter mot Playa del Ingles och när vi når fram till Maspalomas svänger vi vänster med sikte mot Ayaguares. Väl framme stannar vi kort och säger hej då, innan vi åker åt olika håll.
Stefan som redan varit en vecka på ön åker hem i morgon, så det blir solocykling under morgondagen.
Efter att jag vänt blev det riktning mot hotellet. Totalt blev det 4 timmar i dag. Inte så länge, men det känns ändå lite i benen.
Nu blev det strandpromenad i ca 90 minuter innan jag gick tillbaka till hotellet. Jag funderade på att åka ut igen på en kortare runda, men valde att spara mig för kommande äventyr. I stället blev det lite slappande förutom förberedelser för morgondagen.
Om allt känns bra när morgondagen börjar funderar jag på en monstertur. Vi får se hur det blir med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar