Gran Canaria - Efter västkusten till Mogan

Mina nyvunna kamrater från Piteå?, som tävlar för Team Norrbotten undrade om jag skulle hänga med ut även i dag på deras sista dag innan hemresa.

Jag hade gärna gjort det då det varit väldigt trevliga dagar med Andreas och Henrik. Det är alltid roligt att cykla med andra cykelfanatiker, är de dessutom både trevliga och väldigt starka cyklister så är det jackpot.

Tyvärr tvingades jag trots detta säga att jag skulle cykla själv idag. Jag hade mycket att göra i dag och åker hem i morgon. Därför ville jag komma i väg tidigt på cykeln, köra på utan stopp och sedan äta lunch. Jag var nämligen tvungen att arbeta ett antal timmar i dag för att minska arbetet jag behöver göra på söndag inför nästa arbetsvecka. På kvällen var det också dags att packa ihop alla saker.

Jag undrar just om de gjorde den där toppturen de snackat om de senaste dagarna och som jag gjorde för två år sedan med bror och andra dagen på denna resa. Totalt en klättring på 2500 höjdmeter innan man är tillbaka på hotellet och uppe på 1947 möh hittar man Pico de las Nieves.

Men för min del blev det hur som helst en egen runda. Jag började efter kusten och trampade GC 500 västerut. Efter ca 30 minuter kom jag fram där man brukar svänga höger för att först köra slakmota i 15 km och därefter ta stigningen uppför Soria. Men idag blev det inget Soria.

Jag fortsatte GC 500 och cyklade genom Arguineguin där det alltid är mycket trafik vilket är störande. Har man väl kommit igenom denna ort blir det genast bättre. Dock har biltrafiken ökat på kustvägen under de år jag cyklat på ön.

 I tur och ordning svischade jag förbi badorter som Balito, Puerto Rica och Amadores.

Snart var jag så i T-korsningen där man kommer till Puerto de Mogan om man svänger vänster och till Mogan om man svänger höger. Puerto de Mogan är en riktigt fin by vid vattnet och hit brukar jag och bror ofta åka och ta en glass. Mysigt och trevligt. Men nu skulle det inte vara mysigt, men lite trevligt. Därför tog jag höger och trampade i slakmotan mot Mogan.

Fram till T-korsningen tar man ca 400 höjdmeter på de dryga tre milen, sedan blir det ca 300 höjdmeter till på den mil som är till Mogan.

Så var jag framme vid korsningen.

 Om man svänger vänster fortsätter man först upp i bergen och sedan ner mot kusten och La Aldea de San Nikolas. Det var denna väg vi tog häromdagen då det slutade med ett jättetur uppe bergen och till slut mörkerkörning.

Om man svänger höger blir det till att trampa upp för Tauropass och i förlängningen antingen svänga av för att nå Soria eller trampa vidare och nå Ayacata på drygt 1300 möh. En rejäl stigning. Även denna tur är avklarad under denna resa.

Vilken jag tog – ingen. Jag vände och cyklade tillbaka samma väg som jag kom och tillbaka till hotellet. Ja, det blev ju en fjuttig tur. Men vad gör man inte när tiden är knapp.

Eller fjuttig och fjuttig. Hade jag kört den i Sverige hade jag sagt att den var en längre tur. Det blev 85 km, mer än 1100 höjdmeter och ca 3 timmar.

En sådan här tur visar att är man på GC får man välja på rejält kuperat, större stigningar och riktigt tuffa klättringar. Jag cyklade alltså på den platta kuststräckan och fick ihop 1100 höjdmeter eller ca 130 höjdmeter per mil. Lite för att vara här, men ganska mycket för att vara hemma.

Hur som helst är även detta trevlig cykling och benen blev trötta i dag också.

Nu är det alltså bara en dag kvar på ön och det blir en ännu kortare cykling i morgon då jag behöver äta frukost, cykla, duscha och rensa rummet före tolv. Men lite ska väl hinnas med!?