En riktig skitrunda

Vecka tre av sex i det första blocket i min försäsongsträning inför 2016 avslutad. Hur upplägget ser ut? Du får ha lite tålamod. Inom några dagar blir det ett inlägg med hur jag planerar min träning i vinter.Detta inlägg handlar istället om helgens övningar.

Efter att ha haft fullt av förkylningar hemma drabbade de också mig, så därför blev det träningsvila onsdag till fredag. Det gjorde att jag missade två träningsdagar, varav jag tagit igen en i dag då det enligt ursprungsplanen var vila i dag.

I går hade jag bestämt att jag var tillräckligt frisk för att träna, åtminstone om jag undvek de riktigt höga pulssiffrorna. Helmersson har som jag skrivit tidigare tagit initiativ till gemensam Vännäs CK-träning på lördagarna. Denna vecka gick det bättre att komma i väg, och jag fick till och med på mig rätt skor till skillnad mot förra veckan.

Jag rullade i väg till Vännäsby där vi skulle samlas. Det kändes riktigt kallt när jag satte mig på cykeln, Det visade sig att termometern visade minus 2, men bara en stund senare var det nästan 10 plusgrader. 

För dagen blev vi sex stycken som skulle ut på en tur på grusvägarna kring Vännäs. Som vanligt har jag ingen koll på var vi åker när det är MTB. Jag hänger bara på. Vi fick alltså en genomgång av rundan innan vi startade, men jag lyssnade inte särskilt. Jag uppfattade dock att det skulle bli en tur på ca tre timmar.

Rundan blev riktigt trevlig både socialt och cyklingsmässigt. Relativt varmt och vindstilla. Trevliga vägar och helt okej känsla i kroppen. För dagen höll vi oss också till målet att det skulle bli långt och lugnt. 

Trots att vädret var bra, var grusvägarna bitvis riktigt blöta, och allt eftersom blev vi allt lerigare. Bilderna i inlägget är tagna efter ungefär halva rundan. Mot slutet var vi alltså dubbelt så smutsiga. 

Det innebar att jag efter avslutad runda fick ta av mig kläderna utomhus och helt enkelt förtvätta där. I annat fall hade nog tvättmaskinen havererat. Jag inbjöd till min stripteaseföreställning och sålde biljetter, men ingen ville komma, inte ens Katten. Några pratade om att betala för att slippa se, så nu har jag fickpengar till fikarundorna nästa sommar.  

Vad gäller cykeln började den mot slutet låta som ett tröskverk, och jag hoppas att den tvätt som tog en evighet innebär att den låter bättre nästa gång den får ta en tur. I annat fall är det något som havererat, och det vore ju lite onödigt.

Innan jag kom till tvätt och rengöring som jag nyss skrev avslutades vår trevliga runda och vi sa hej då. 

Jag hade en plan för dagen att få ihop lite mer träningstid och hade planerat för att byta om för att köra racer alternativt trampa lite trainer. När jag rullade hemåt tänkte jag dock om, och istället för att svänga höger mot huset tog jag vänster och gav mig ut på en ny egen tur med MTB:n. Efter tre timmar tillsammans och två timmar själv var jag slutligen nöjd och hoppade av cykeln utanför huset. Det gäller ju att passa på då detta kanske var det sista passet för hösten ute i finväder.

När jag kom hem blev det lite familjetid, den obligatoriska tacosen och sedan en familjefilm som vi såg på alla tre.

Idag var det dags för nya övningar och prövningar. Det började med en innebandymatch med sonens innebandylag. Dock utan sonen. Ja, sonen var sjuk. Jag som tränare var med. Det blev en riktigt bra och trevlig match. Sedan bar det av hemåt där mormor och morfar var på besök.

På eftermiddagen gjorde jag ett stort lass pannkakor för middagen vi skulle äta senare. Som vanligt med extra mycket ägg. Nyttigare och godare.

Men innan jag gjort mig förtjänt av några pannkakor var det dags för lite cykling. Jag hade först tänkt cykla utomhus, men tänkte om då regnet strilade. Det blev istället en tur på trainern. För dagen var planen lugnt och långt. och att klara två timmar. De flesta av er känner igen att det kan vara ganska tufft att köra på en trainer under så lång tid. Då menar jag främst utifrån tristess och enformighet. Samtidigt är det ju så att det mentala är det som sätter gränsen, och mycket handlar om att övervinna och vinna. Det gjorde att när jag närmade mig två timmar tänkte att det bara var en timme till tre timmar. Sagt och gjort. Så fick det bli.

Efter att ha klarat att mentalt trampa på i tre timmar, är ju 2 timmar ingenting. Det gäller att alltid flytta gränser. 

Så var det dags för specialpannkakor som present efter en bra träning. Kan aldrig bli fel!?