Gran Canaria, dag 3 - Sällskap och en rejäl bonus.

Ny dag och ny cykeltur. För tredje dagen i rad tog jag kustvägen västerut mot Soria. Framme vid avtagsvägen in mot bergen så sammanstrålade jag med mitt sällskap för dagen, Carl-Johan Paulin, Cecilia Ericsson och Eva Lindskog.

Vi rullade mot klättringen och pratade både om det ena och det andra. Mycket trevligt.

Planen var att ta oss via Soria upp till Ayacata. Räknar du från kusten och slakmotan som det hela börjar med är det ca 37 km där det mest går uppför. Först bara lite lätt, sedan 5 km med ca 8% upp till Soria och när du därefter svänger vänster har du ytterligare närmare 4 km med i snitt 8%. I detta parti är vägen rejält dålig och vissa delar riktigt branta. 

Foto: Carl-Johan Paulin

Lite kort utför innan du kommer in på vägen från Mogan som du sedan följer till Ayacata. Inte alls lika brant nu och även vissa partier utför. Vid Ayacata har du klättrat ca 1500 hm.

För dagen var jag inställd på att det skulle bli lugnare än tidigare dagar, och det blev det också. Passade perfekt då det gått lite väl hårt dag 1 och 2 om jag ser till att jag ska hålla många dagar. Eva körde för övrigt desto hårdare i Soriaklättringen häromdagen. Hon tog då QOM:et där. Så snabbast av alla damer som kört där och registrerat i Strava. Imponerande.

De två brantare partierna körde vi i två grupper så det skulle passa alla. Vi sammanstrålade på toppen av andra klättringen. 

Medan jag och Eva väntade stannade även Bora mfl. Ingen Sagan i sikte dock.

Vi rullade tillsammans resten av vägen upp mot Ayacata. Det blev ett kort stopp på vägen för att Cecilia och Carl-Johan skulle köpa en cola. 

I Ayacata blev det ett längre trevligt stopp med kaffe, innan vi delade upp oss. 

Carl-Johan och Cecilia bor i Mogan, och då vägen efter kusten är avgrävd dit valde de att ta vägen rakt ned till sitt boende. Jag och Eva siktade ned mot San Bartolome. Jag tog det lugnt på grund av att axeln smärtar utför och Eva var ca 50 meter före när vi svängde in i byn. Vips var hon borta. Hon måste tagit en annan väg ut ur byn och jag visste inte om hon var före eller efter. I efterhand ser jag att hon åkte ned via Fataga. Jag som inte ville ha lika brant utför och dessutom ville få till en riktig långrunda svängde vänster mot Santa Lucia.

Målet för dagen var att få ihop 6 timmar och det innebar att jag fick skarva på många ställen och i slutändan också prova en massa småvägar. När jag så var framme i Playa del Ingles saknades fortfarande ca 30 minuter. Hur gör man då? Ja, har det sagts 6 timmar så gäller det. Jag bestämde mig därför för att ta klättringen mot Fataga och cykla uppför i närmare 8 km. Det blev 400 höjdmeter till in på kontot och innan jag var tillbaka på hotellet hade jag cyklat 6 timmar och 13 minuter. Utan mina skarvningar hade jag endast landat på ca 4 timmar.

Mission completed alltså. Drygt 6 timmars cykling och drygt 2600 hm. Det gick inte fort i dag så trots den långa tiden blev det inte mer än 150 km. Superfint väder igen! 

Sammantaget har de tre första dagarna totalt sett varit lika tuffa enligt Trainingpeaks. Det förklaras av att första passet var tuffast men kortast, andra i mitten och i dag höll jag på längre men körde lugnare. Hur som helst 15.5 timmars cykling på tre dagar. Det känns i både ben, rygg och axel. 

Trainingpeaks säger för övrigt att jag borde vila i morgon. Vi får se hur det blir.